UPDATE MARS 2012
Hej på er!
Insåg att det nu har gått över två år nu sedan min första operation. Bloggar vanligtvis på melina.spotlife.se, men kände att det är dags att lägga upp en kort update här på knätsstatus!
Just nu är det praktiska saker såsom invaliditetsintyg, försäkringsbolag osv. som är i fokus. Knät är oerhört instabilt och svullnar ofta, därmed har jag fått en ortos som ska användas vid aktiviteter. Diskussioner om att sätta till ett nytt korsband till, mellan det som nu sitter i, är i fokus. Tyvärr vet jag fortfarande inte hur jag vill göra med detta beslut. Men en sak är klar, jag ska ta studenten först! ingenting innan dess, det är tyvärr tidsmässigt omöjligt.
Bandaget är av
Idag har det gått exakt en vecka nästan. Svårt att beskriva hur det känns men jag är framförallt extremt illamående, och kryckorna hänger på ett tag till. Just nu längtar jag allra mest till att få träna. Bara en sak som att få bli svettig är min största önskan just nu.
Dagen efter operation
VARFÖR HAR JAG SÅ FRUKTANSVÄRT ONT IDAG FÖR?
fan, det har blivit mycket sämre. Och knät har svullnat upp som bara den. Lite tråkigt eftersom att allting kändes så bra igår, och idag är det bara som bortblåst.
Jag har ont. Det svider under bandaget. Jag blir irriterad. Jag kan inte äta och blir allmänt galen bara. När man tar narkos så lägger dom i en slang i halsen, och det känns nu efteråt vill jag lova. Min hals är alldeles öm. Mår illa som 17 gör jag också.
På hela dagen har jag ätit tre räkor, en macka och en halv apelsin. Det är inte ok, har förlorat aptiten men jag hoppas den kommer tillbaka.
Ångrar även att jag inte tagit det lite mer lugnt idag, även om jag tagit de lugnt. Tio imorse va jag hos morfar, vid två sen åkte mamma och jag till ett Café och vid fyra kom Kevin. Men jag känner verkligen att jag gått lite för mycket.
Jag mår så bra
Kom hem från sjukhuset vid fem nu i eftermiddags, och allting känns bara som en endaste stor lättnad. Jag är för en gångs skull överlycklig.
Anledningen till att mitt knä varit så irriterat, gjort ont och varit svullen är troligtvis (!) pga. en tjock hinna som suttit över mitt knä. Under operationen idag plockade dom bort denna hinna, så förhoppningsvis kommer jag sedan inte ha ont längre. Vilket innebär inga fler operationer, och det skulle verkligen vara guld värt!
Jag ska på ett återbesök i September igen. Då blir det att stämma av om jag vill göra en helt ny korsbandsoperation igen, vilket inte känns speciellt frestande. Men blir ett måste om jag villl spela innebandy igen. För även om det är hinnan nu som har irriterat knät, så är jag fortfarande väldigt instabil. Alltså kan man inte spela innebandy med mitt knä. Så jag står lite inför valet i kvalet kan man säga.. Men vet ni?
Nu tänker jag vila. Vila från tankar om mitt knä, hur det kommer bli, om jag någonsin blir bra osv. För det är sommar snart, jag vill leva livet. Tuffare beslut får tas i höst, nu har jag annat skoj framför mig.
All kärlek till er. Kram Melina
Imorgon smäller det.
Har fått frågan om "hur det känns inför operationen" , rent psykiskt då alltså. Och det är en så jäkla svår fråga! blir bara helt stum. Jag hatar denna äckliga jävla situation. Hatar att ligga hemma. Hatar att missa saker i skolan. Hatar att inte kunna träna. Hatar att inte kunna få göra allt kul som alla andra kan. Hatar att ha ont. Hatar att bara ligga i sängen.
Så ja, det känns frustrerande. Men ändå helt okej! jag är inte ledsen, utan den perioden är förbi då jag levt med detta drygt ett och ett halvt år. jag är inte längre den tjejen som googlar ordet "korsbandsoperation", samtidigt som nerverna kvider i samband med att sökresultaten kommer upp.
Jag vet nu vad som väntar mig, vilket är på gott och ont. Ångesten är större, men rädslan är mindre. Därför är situationen helt okej, det är ingenting nytt. Det är kontrollerbart.
Det är varken bra eller dåligt, det måste göras. och jag är okej med det.
Nu ska jag duscha in mig i descutan. Sist kändes det som att ha duschat i aceton, rätt obehagligt med andra ord. Hur det känns idag återstår att se.
God natt,
Kram Melina.
Svar till söta Hanna
1. Varför ska du göra en till operation?
Svar: För att någonting i min operation gick snett, därför jag även har så ont fortfarande.
2. är det de främre korsbandet du skadat?
Svar: Jag drog av hela korsbandet så inte bara främre, sedan skadade jag även menisk och inre ledband. Vilket är otroligt vanligt när man sliter av korsbandet, då smällen skadar i det mesta i knät.
3. I ett inlägg skrev du att du antagligen inte kommer kunna spela innebandy mer. Varför inte?
Svar: Pga. min instabilitet kommer jag inte att kunna spela innebandy. Det är en sport med mycket sidotacklingar samt snabba vändningar. Och för att klara av det behövs ett extremt stabilt knä.
4. Hur var det att bli sövd?
Svar: svår fråga, men, konstigt! Du minns inte hur de känns att somna eller när du somnar, och du vaknar upp och vet inte var du är. Därför känner man inte av någonting om hur det är att vara sövd. Som sagt så vet man ingenting. Så det är bara konstigt och är inte på nått speciellt sätt. det är som att sova utan att drömma ungefär.
5. på en skala från 1-10 hur ont gjorde det efter operationen ?
Svar: det här beror ju helt på vad för typ av bedövning man tar och även vad man utför för typ av aktivitet. Hur ont jag hade när jag vaknade på sjukhuset minns jag inte, då jag fortfarande var "hög". Men tiden hemma därefter så hade jag fruktansvärt ont, 9,5 kanske när jag typ satt i en bil. Och när jag satt stilla hemma i sängen typ 8. Och det är trots att jag åt morfin och andra smärtstillande tabletter.
Svar: det här beror ju helt på vad för typ av bedövning man tar och även vad man utför för typ av aktivitet. Hur ont jag hade när jag vaknade på sjukhuset minns jag inte, då jag fortfarande var "hög". Men tiden hemma därefter så hade jag fruktansvärt ont, 9,5 kanske när jag typ satt i en bil. Och när jag satt stilla hemma i sängen typ 8. Och det är trots att jag åt morfin och andra smärtstillande tabletter.
Lycka till med allting vännen!
Nu börjas det...
Hittade ett brev från Karolinska nu när jag kom hem från jobbet. I brevet fann jag chockerande ett operationsdatum, för riktigt vad vet jag faktiskt inte. Allting känns bara så sjukt.
Den 16:onde mars smäller det.
(lyckat att jag köpte gymkort idag när jag ska opereras om två veckor lite drygt haha)
Återbesök 22/3
Igår var jag återigen på sjukhuset för att få reda på svaret från magnetröntgen. Någonting som kändes som ett väldigt stort besked. Mina nerver höll på att spricka haha.
Men väl där så gick det bra, jag han en tendens till att kyla ner känslor och nästan frysa dom. Så iskall satte jag mig i väntrummet.
Jag fick träffa min nya läkare, Staffan. Efter mycket tårar så var han definitivt accepterad. Vilken underbar läkare! Han stog ut med mina utbrott och var iskall, precis en sån läkare jag behöver. Han sa inte speciellt mycket, vilket var skönt. Han var rak på sak och enkel.
Det som händer nu är att jag kommer behöva göra först en liten operation igen, artoskopi. Där dom ska in och känna på mitt nya korsband och titta till allting. Enligt röntgen är korsbandet uttöjt, vilket innebär att dom satte in korsbandet lite fel. Vilka åtgärder som sedan måste tas till återstår att se. Men först och främst är det en operation som jag har framför mig. Staffan lovade mig sjukhusets bästa kirurg, Kung Soltan, som han kallar honom.
Med ett ord som beskriver mina känslor just nu, så är det okej. Varken bra eller dåligt, okej.
Jag har inte hunnit tänka eller smälta detta riktigt, vill bara ha ett normalt knä igen.
Ska tillbaka till sjukhuset redan nu på fredag för att prata med Staffan. Till besöket ska jag ha med mig en lapp där jag skrivit allting som jag inte kan göra.
Äntligen!
Vi har nu äntligen lyckats med att få tag på dom, och även en besökstid. Så på tisdag morgon smäller det. Jag kommer att få reda på mina svar från magnetröntgen. Jag är nervös, känner mig som ett oroligt litet barn. Känns som att mitt liv är i någon annans händer, jag kan liksom inte påverka svaren någonting själv. Och den känslan är jobbig.
Jag vill bara kunna må bra igen, och kunna göra saker precis som alla andra.
Fick en fråga om varför jag gjorde en operation . Svaret är då att jag ville kunna spela innebandy igen.
Violet skönt att höra att det gått så bra för dig, och skönt med någon som verkligen förstår hur man känner. Jag tror däremot inte att vi gjorde exakt samma operation, kollade nämligen på dina ärr också. Du har troligtvis slitit av ditt främre korsband, men inte hela. Därför har allting gått mycket fortare för dig också!
Svar till Elinor
ELINOR om Nästan två månader efter röntgen..:
Hej!! Jag ska göra en korsbandsoperation mu på måndag och är sjuktnervös! Jag bara undrar hur illa är det? Hur bra kunde du gå efter operationen och hur länge hoppade du på kryckor? Hade du "bara" bandage på dig efter operationen? Ha de bra :) |
Först och främst, lycka till nu på måndag! Skönt att ha det överstökat sen.
Hur pass illa det är varierar oerhört mycket från person till person. Mycket spelar stor roll på hur du mår psykiskt också med din skada. För mig som idrottstjej har det varit tuffare än för kanske andra människor som har andra intressen där knäna inte spelar exakt lika stor roll. Utan dom har kunnat göra saker som dom tycker om ändå.
Du kan läsa om hur dagarna efter operationen var, så får du en liten bild framför dig kanske. Men jag började att stödja mig på benet efter en månad, kunde lämna kryckorna efter två. Men efter tre månader så blev jag fortfarande väldigt trött i knät vid ansträngning, så man känner ju helt klart att man är väldigt svag. Och jag var framförallt instabil. Men så är det med korsbandsoperationer, det tar tid. Speciellt dom första månaderna ! Man brukar säga att det ska ta ett år innan knät ska kännas ungefär som vanligt igen. Och det stämmer helt klart. Så påskynda ingenting, utan du måste ge den tid som krävs. annars kommer det bara att ta ännu längre tid..
Ja, jag hade bandage och kompress över stygnen i tre veckor efter operation. Men i drygt en månad måste man ha en slags stödstrumpa, dygnet runt. Den var hemsk, tyvärr.
Nästan två månader efter röntgen..
... och inte ett ljud från sjukhuset! är inte speciellt förvånad dock.
Beroende på vad röntgen säger så ska jag avgöra en hel del.
i dagsläget skulle jag inte genomgå en operation även om fallet skulle vara så illa.
svagt av mig , jag vet, men jag orkar inte igen. har inte tid att ligga till sängs heller.
Svar till Nicole och Ebba!
Hej Melina!
Jätte tråkigt att ditt knä blev inte bättre efter operation. Jag hoppas verkligen att de ska kunna hjälpa dig.
En kille körde i mig på pisten och korsbandet sprag:(. Så jag ska inte åka mer skidor i år..
De opererade mig för ca 2 veckor sedan för rensa knä och kolla läget. Nu går jag till sjukgymnast och ska ha en ny operation om 3 månader och då får jag nytt korsband. Men jag är orolig över det och vet inte riktig om jag vill opereras igen.
Jag vill åka skidor och kunna löpa igen. Men jag hörde flera, som fick mer problem efter operation precis som du.
Hur var ditt knä innan operation? Var det mycket ostabilt eller?
Lycka till med ditt knä,
Nicole
Jätte tråkigt att ditt knä blev inte bättre efter operation. Jag hoppas verkligen att de ska kunna hjälpa dig.
En kille körde i mig på pisten och korsbandet sprag:(. Så jag ska inte åka mer skidor i år..
De opererade mig för ca 2 veckor sedan för rensa knä och kolla läget. Nu går jag till sjukgymnast och ska ha en ny operation om 3 månader och då får jag nytt korsband. Men jag är orolig över det och vet inte riktig om jag vill opereras igen.
Jag vill åka skidor och kunna löpa igen. Men jag hörde flera, som fick mer problem efter operation precis som du.
Hur var ditt knä innan operation? Var det mycket ostabilt eller?
Lycka till med ditt knä,
Nicole
Svar:
Jag har aldrig tidigare haft problem med mina knän. Mitt knä var superbra innan operationen, bortsätt från att jag inte hade ett korsband då. Så mycket instabilt kan jag inte påstå att det var, utan det är värre nu efter operation gällande just instabiliteten. Anledningen till att jag klarade mig utan korsband beror endast på att jag körde stenhårt på gymmet sex dagar i veckan. Och på så sätt klarade musklerna av att skydda knät vid ansträngande aktivitet. Däremot vet du inte hur mycket du klarar, så det är inte ett speciellt säkert sätt att leva på. Men tränar du upp dig ordentligt så kan du både åka skidor, och absolut löpa. Jag skulle säga att löpningen inte är någon risk alls, så länge du springer på hyffsat rakt underlag. Skidåkningen däremot är värre utan korsband..
Förstår att du är osäker och jag lider verkligen med dig ! Jag personligen hade inte opererat. Men känner du att du orkar, har den tiden att lägga ner och är redo för att genomgå den processen så kör bara ! Är du väldigt instabil idag så är det lika bra att du opereras. och om inte, så klarar du dig! Det går ju att vänta en tid också innan du opererar dig om du inte vill det just nu.
Lycka till!
Melina
Postat av: Ebba
Hej! Jag är en 15årig tjej som snart ska opereras precis som du men jag har också tagit sönder en menisk så jag har liksom inte så mycket val, mitt knä fungerar inte alls i dagsläget så jag har bara en fråga till dig som jag verkligen skulle uppskatta om du svarade på; Har ditt knä blivit bättre nu än det var när du inte hade något helt korsband, elr ångrar du att du opereade dig?
Hoppas nu allt blir bättre med dig och ha det bra! Kram Ebba
Hoppas nu allt blir bättre med dig och ha det bra! Kram Ebba
Svar:
Jag har också en trasig menisk, den behöver dock inte opereras då man kan träna bort skadorna. Så ärligt talat tror jag inte att den påverkar din korsbandsoperation. Utan ett val har du alltid! Men ett svårt sådant! Stora beslut att ta vid så ung ålder.
Bättre har det inte blivit, vilket jag förklarade i texten ovan till Nicole! Men jag ångrar det inte heller. Eller jo ibland är det klart, i och med att det känns som att man gjort de i onödan. Men innerst inne skulle jag inte kunna leva med att inte ens försökt att få ett "normalt" knä igen , så att jag kan få göra det jag älskar. dvs spela innebandy. Det är därför jag opererade mig, hade jag inte brunnit för en speciellt idrott så hade jag aldrig gått igenom denna process. Då är det lättare att bara pröva på sporter som är snällare mot knät istället.
FRÅGOR OCH SVAR PÅ KOMMENTARER!
Sammanfattar kommentarerna i frågor! Många undrar samma sak, så nu ska ni få tydliga svar! Eller jag ska försöka iallafall :) Och alla positiva kommentarer, tusen tack för dom! Det hjälper mig oerhört.
Hur är det med ett nytt korsband?
Ja, annorlunda. För mig personligen känns det skillnad. Det känns som att mitt knä är en stor kloss. Orörlig och stel. Det känns väldigt konstgjort, och känslan är obeskrivlig. Jag vet heller inte riktigt vid vilken styrka av ansträngning som knät skulle krascha nu heller, så det känns obehagligt. Har inte hunnit känna efter om mitt nya korsband verkligen håller som ett riktigt.
Kan du sporta som vanligt?
Nej det kan jag absolut inte säga att jag kan. "Vanligt" för mig menas innebandy tio gånger i veckan. Och i dagsläget är det inte frågan om någon innebandy i mitt framtida liv heller. Utan det är mer eller mindre kört för min del.
Men jag tränar på gym och är med på vanligare aktiviteter. Har till och med kört en del boxning. Alla typer att träning som man inte får en tackling i sidan på , verkar fungera bra.
Hur är tiden nu efter?
Nu har det gått drygt 10 månader så är det olika från dag till dag. Vissa dagar har jag mer ont än andra osv.
Det man känner nu i efterhand är att man saknar senan i baksida lår. När man i vissa situationer måste aktivera musklerna på baksidan lår så känner man att det "inte finns någonting" . Utan man märker verkligen att en viktig del saknas. Så att gå,cykla,springa,sitta osv. utan senan i baksida lår känns väldigt annorlunda de första gångerna.
För mig har det varit/är det mycket sjukhusbesök som gäller. Och hos dåliga läkare och sjukgymnaster. Får i stort sett ingen hjälp trots att jag har oerhört ont fortfarande. Vet inte om det är operationen i sig som gått fel, eller andra delar i knät som menisk och ledband som strular. Alla säger olika!
Kan du ge mig några tips så att det inte ska göra så ont? (läsare som precis opererat korsband)
Kyla,Morfin,Vila och tålamod! Låt det göra ont, för det gör det. Bit ihop.
Var opererade du dig?
Karolinska Huddinge
magnetröntgen.
4 Januari 2011- magnetröntgen.
ganska precis 10 månader efter operation.
jag kommer visst ingenstans.
justeee...
glömde berätta! jag har fixat med papper nu för att gå över till högdalen. Så det blir där jag kommer att spela sen när serien startar i september. jag älskar tjejerna i laget, och är super glad över att jag kommer kunna va på plan igen . Så nu har man nått att se fram emot , längtar en hel del kan jag tala om !
justeee...
glömde berätta! jag har fixat med papper nu för att gå över till högdalen. Så det blir där jag kommer att spela sen när serien startar i september. jag älskar tjejerna i laget, och är super glad över att jag kommer kunna va på plan igen . Så nu har man nått att se fram emot , längtar en hel del kan jag tala om !
första maj
Hello!
(fick önskemål från min vanliga blogg om att uppdatera här, och absolut! självfallet kan jag göra det. förlåt för att jag har varit sjukt dålig på att uppdatera. )
Nu till knät då! Det har gått drygt tre månader nu sedan självste operationsdagen, och ja tiden går otroligt fort. Jag började med att stödja mig utan kryckor, dvs. ta mig omkring i hemmet utan kryckor. efter en månad. Sedan blev jag starkare och starkare succesivt, och efter två månader var kryckorna borta! en himla befrielse, som att återfödas på nytt. i ett nytt liv! ett underbart liv med frihet! ja nu kanske det låter som att jag överdriver, men helt seriöst, man blir fånge i sitt egna liv på dom där jävla kryckorna. iallafall den första tiden. - du kan inte bre en macka, ta bussen någonstans, bära din väska och liknande, knappt duscha eller gå på toa själv liksom. och det är allt annat än frihet.
Status:
Äter inga smärtstillande tabletter eller liknande, men kan dock känna smärta vid överansträgning. Blir fort trött i benet av att göra saker som att promenera längre sträckor och idrotta, men även shoppa. En himla process för benet att testa kläder, samt gå mellan alla affärer. Det blir mycket fram och tillbaka, samt av och på. Och självklart går det och jag handlar hela tiden! Men jag får ta en hel del konsekvenser och smärta.
Jag började förra veckan med att gymma, vilket känns underbart! Jag måste främst träna upp baksida lår då det var där dom plockade senan. Så knät är fortfarande väldigt svagt och instabilt. allt tar lång tid.
Jag har regelbundet kontakt med sjukhuset, och främst då sjukgymnastiken. Sköter den inte så bra tyvärr.
Ärret har blivit väldigt fint, vilket är jätte skönt! Läkte väldigt fort faktiskt. Kan tog känna ilningar kring ärren, samt en känsla av vibration. Det känns som att hela vaden är bortdomnad , men det löser sig med tiden!
Hoppas verkligen att ni som hamnar i min situation får lite insperation om vad det handlar om nu, både innan och efter. Och att hoppet om att bli bra igen alltid finns kvar. det är jätte viktigt, annars lyckas man aldrig. ha mål! och framförallt, uppnå dom.
jag har ingen kamerasladd här, men ska försöka att slänga upp en bild på ärren sen.
(fick önskemål från min vanliga blogg om att uppdatera här, och absolut! självfallet kan jag göra det. förlåt för att jag har varit sjukt dålig på att uppdatera. )
Nu till knät då! Det har gått drygt tre månader nu sedan självste operationsdagen, och ja tiden går otroligt fort. Jag började med att stödja mig utan kryckor, dvs. ta mig omkring i hemmet utan kryckor. efter en månad. Sedan blev jag starkare och starkare succesivt, och efter två månader var kryckorna borta! en himla befrielse, som att återfödas på nytt. i ett nytt liv! ett underbart liv med frihet! ja nu kanske det låter som att jag överdriver, men helt seriöst, man blir fånge i sitt egna liv på dom där jävla kryckorna. iallafall den första tiden. - du kan inte bre en macka, ta bussen någonstans, bära din väska och liknande, knappt duscha eller gå på toa själv liksom. och det är allt annat än frihet.
Status:
Äter inga smärtstillande tabletter eller liknande, men kan dock känna smärta vid överansträgning. Blir fort trött i benet av att göra saker som att promenera längre sträckor och idrotta, men även shoppa. En himla process för benet att testa kläder, samt gå mellan alla affärer. Det blir mycket fram och tillbaka, samt av och på. Och självklart går det och jag handlar hela tiden! Men jag får ta en hel del konsekvenser och smärta.
Jag började förra veckan med att gymma, vilket känns underbart! Jag måste främst träna upp baksida lår då det var där dom plockade senan. Så knät är fortfarande väldigt svagt och instabilt. allt tar lång tid.
Jag har regelbundet kontakt med sjukhuset, och främst då sjukgymnastiken. Sköter den inte så bra tyvärr.
Ärret har blivit väldigt fint, vilket är jätte skönt! Läkte väldigt fort faktiskt. Kan tog känna ilningar kring ärren, samt en känsla av vibration. Det känns som att hela vaden är bortdomnad , men det löser sig med tiden!
Hoppas verkligen att ni som hamnar i min situation får lite insperation om vad det handlar om nu, både innan och efter. Och att hoppet om att bli bra igen alltid finns kvar. det är jätte viktigt, annars lyckas man aldrig. ha mål! och framförallt, uppnå dom.
jag har ingen kamerasladd här, men ska försöka att slänga upp en bild på ärren sen.
23:e mars
hejhej!
det var inte igår, jag får be om ursäkt för en ursel uppdatering.
hur som helst så har det gått exakt tre veckor sen jag opererade mig idag, vilket innebar att jag fick plocka bort allt som satt över ärren. känns konstigt, men skönt. men ändå väldigt obehagligt, haha jag kan nog inte riktigt beskriva känslan. men det känns inte som mitt friska ben iallafall!
Annars fungerar allting bra. har ont lite till och från, tar endast morfin när jag behöver. Men kör stenhårt på bara alvedon mest, fyra gånger per dag. kryckorna har jag kvar, och lär väl bli tvingad till att hoppas runt med dom ett tag till.
vet inte riktigt när jag ska på återbesök, men borde vara snart iallafall. well, här har ni lite bilder!
sådär såg det ut innan
ja alltså ungefär såhär ser det ut. inga större snitt utan dom sitter lite överallt faktiskt, och är väldigt små vilket är skönt. så man ser kanske inte så mycket nu på bilderna. aja jag är nöjd över att det läkt så jävla bra! det såg hemskt ut för en vecka sen, så var jätte orolig. men det är väl helt ok antar jag. är inte så taggad på att få ärr överhuvudtaget, men har nog inte så mycket val.
dag 9
helloooo!
Idag var jag i skolan igen, mellan 08.20-10.10 , alltså bara två lektioner . Men imorgon kommer dagen att bli lite längre iallafall! det gick helt okej faktiskt. Men klart det blir lite omständigt att ta sig mellan lektionerna med böcker och allt, but i fix it !
Efter skolan åkte jag bara hem, och sen kom Kalle hit. Vid halv sex sen så åkte jag ner till hallen. Så underbart att få komma dit. p93 hade match mot sköndal, vilket gick åt helvete haha. så inget credd till er! haha. sen var jag kvar under min 94:a träning. och sköt även ett skott som satt i krysset! tur det för det gjorde fruktansvärt ont faktiskt. så nej, inget mer skjutande för mig dom närmsta dagarna.
Sen tog jag en promenad med kryckorna. det var halt och jobbigt, men känner att jag verkligen är i behov av att komma igång nu! orkar inte vänta mer nu, det kryper i hela kroppen!
fick precis sms av madeleine också (min älskade vän), som skrev om oss tsm på planen. Det känns så overkligt att ens skriva det, tänk att vi kommer att stå där en dag. bredvid varandra, ombytta och taggade. så sjukt underbart. finns inga ord för min längtan.
Status:
känns dumt att klaga, allt rullar på som det ska. jag försöker att göra mina övningar, och jag är riktigt stolt över migsjälv ! nu försöker jag iallafall att komma ihåg, förut struntade jag i dom. så jag är på bättringsväg, vilket även benet är tack vare dom! svullnaden är kvar, illamåendet är inte lika starkt, och smärtan kommer lite då och då i olika situationer. så det är inte alls som förut! men jag äter självklart fortfarande tabletter.
inte världens snyggaste bild haha, men kameran gillar inte mig, och jag gillar inte den. så jag tog inga fler.
mamma köpte en glass till mig, det var grymt gott hah!
liite innebandy :)
Idag var jag i skolan igen, mellan 08.20-10.10 , alltså bara två lektioner . Men imorgon kommer dagen att bli lite längre iallafall! det gick helt okej faktiskt. Men klart det blir lite omständigt att ta sig mellan lektionerna med böcker och allt, but i fix it !
Efter skolan åkte jag bara hem, och sen kom Kalle hit. Vid halv sex sen så åkte jag ner till hallen. Så underbart att få komma dit. p93 hade match mot sköndal, vilket gick åt helvete haha. så inget credd till er! haha. sen var jag kvar under min 94:a träning. och sköt även ett skott som satt i krysset! tur det för det gjorde fruktansvärt ont faktiskt. så nej, inget mer skjutande för mig dom närmsta dagarna.
Sen tog jag en promenad med kryckorna. det var halt och jobbigt, men känner att jag verkligen är i behov av att komma igång nu! orkar inte vänta mer nu, det kryper i hela kroppen!
fick precis sms av madeleine också (min älskade vän), som skrev om oss tsm på planen. Det känns så overkligt att ens skriva det, tänk att vi kommer att stå där en dag. bredvid varandra, ombytta och taggade. så sjukt underbart. finns inga ord för min längtan.
Status:
känns dumt att klaga, allt rullar på som det ska. jag försöker att göra mina övningar, och jag är riktigt stolt över migsjälv ! nu försöker jag iallafall att komma ihåg, förut struntade jag i dom. så jag är på bättringsväg, vilket även benet är tack vare dom! svullnaden är kvar, illamåendet är inte lika starkt, och smärtan kommer lite då och då i olika situationer. så det är inte alls som förut! men jag äter självklart fortfarande tabletter.
inte världens snyggaste bild haha, men kameran gillar inte mig, och jag gillar inte den. så jag tog inga fler.
mamma köpte en glass till mig, det var grymt gott hah!
liite innebandy :)
dag 8
Shit vad dagarna rinner iväg! redan dag åtta. känns mycket tycker jag ! skönt.
Idag var det första dagen i skolan! eller dag och dag, jag hade först matte och sen so där vi hade prov. Men det räckte gott och väl. jag är helt slut nu haha! det känns att man inte är van, inte just att gå till skolan, utan mer att göra någonting överhuvudtaget.
Sen har jag bara sovit, och ätit här hemma- haha låter som värsta tjockisen nu.. Men jag behövde verkligen det! min gulliga lillebror kom och la sig med mig . Så vi låg och mys-pratade en stund,innan vi somnade innan middagen. Nu är han med Mamma och micke i Nacka. Dom ska köpa hund. INTE OKEJ. jag vill verkligen verkligen inte ha det. Jag kan inte beskriva hur mycket jag är emot det, det finns inga ord. Men men, jag har valt att inte vara delaktig så det blir nog inga problem ändå! det är mer irriterande att ha en grej här hemma som svansar runt efter en, iriterande. orkar inte med ett störningsmoment haha!
imorgon blir det skola igen! ska gå från 08.20-10.10.. hinner ha so och no. Det är inte praktiskt att gå i idrottsklass nu kan jag tala om. inte bra för närvaron. Men jag kommer ikapp, försöker att läsa in de lektioner som jag missar här hemma. Klart det blir svårt till att få ro till att plugga här hemma, ja ni vet ju hur det är bara när man ska göra läxorna. Men det kan även vara jobbigt om man inte förstår någonting, finns ingen att fråga.
Status:
bortsett från att jag är ruskigt trött så är allting bra. Det känns som att rörligheten går framåt, och jag börjar hitta muskel i framsida lår lite lätt. Vilket dom på sjukhuset är väldigt glada över att se, för det brukar vara det svåraste. Och ja, jag försöker att göra mina övningar så gott det går. samt när jag kommer ihåg haha.
Jag äter fortfarande morfin och alvedon, men jag är riktigt dålig på att kyla. säkert därför som det är så otroligt svullet. aja jag får skylla mig själv helt enkelt!
man ser inte så bra nu , men jag hittade ett litet märke igår när vi skulle lägga om kompressarna eller vad det heter. Det satt dock ingenting över de där lilla hålet, och jag trodde att det var jag som gjort illa mig tidigare. men sjuksköterskan sa att det var ett stygn i det haha, så det var tydligen så att dom hade borrat där. mitt på låret.
WHY DID THEY DO THAT !? I DON´T GET IT. Operationen var ändå i knät tycker man.
Idag var det första dagen i skolan! eller dag och dag, jag hade först matte och sen so där vi hade prov. Men det räckte gott och väl. jag är helt slut nu haha! det känns att man inte är van, inte just att gå till skolan, utan mer att göra någonting överhuvudtaget.
Sen har jag bara sovit, och ätit här hemma- haha låter som värsta tjockisen nu.. Men jag behövde verkligen det! min gulliga lillebror kom och la sig med mig . Så vi låg och mys-pratade en stund,innan vi somnade innan middagen. Nu är han med Mamma och micke i Nacka. Dom ska köpa hund. INTE OKEJ. jag vill verkligen verkligen inte ha det. Jag kan inte beskriva hur mycket jag är emot det, det finns inga ord. Men men, jag har valt att inte vara delaktig så det blir nog inga problem ändå! det är mer irriterande att ha en grej här hemma som svansar runt efter en, iriterande. orkar inte med ett störningsmoment haha!
imorgon blir det skola igen! ska gå från 08.20-10.10.. hinner ha so och no. Det är inte praktiskt att gå i idrottsklass nu kan jag tala om. inte bra för närvaron. Men jag kommer ikapp, försöker att läsa in de lektioner som jag missar här hemma. Klart det blir svårt till att få ro till att plugga här hemma, ja ni vet ju hur det är bara när man ska göra läxorna. Men det kan även vara jobbigt om man inte förstår någonting, finns ingen att fråga.
Status:
bortsett från att jag är ruskigt trött så är allting bra. Det känns som att rörligheten går framåt, och jag börjar hitta muskel i framsida lår lite lätt. Vilket dom på sjukhuset är väldigt glada över att se, för det brukar vara det svåraste. Och ja, jag försöker att göra mina övningar så gott det går. samt när jag kommer ihåg haha.
Jag äter fortfarande morfin och alvedon, men jag är riktigt dålig på att kyla. säkert därför som det är så otroligt svullet. aja jag får skylla mig själv helt enkelt!
man ser inte så bra nu , men jag hittade ett litet märke igår när vi skulle lägga om kompressarna eller vad det heter. Det satt dock ingenting över de där lilla hålet, och jag trodde att det var jag som gjort illa mig tidigare. men sjuksköterskan sa att det var ett stygn i det haha, så det var tydligen så att dom hade borrat där. mitt på låret.
WHY DID THEY DO THAT !? I DON´T GET IT. Operationen var ändå i knät tycker man.
