korsbandsoperation

(jag skriver om dag 7, men det var igår.)

Hade ställt klockan på sju. Idag var det dags för att träffa sjukgymnasten! men även byta grejer för ärren, vad heter det? Kompressa? hm iallafall..
jag kom dit, och mamma hämtade en rullstol. Det är ju så sjukt jobbigt att ta sig med kryckor på karolinska, det är ju enormt! jag tycker att det är jobbigt att gå där även om jag har friska ben liksom! så att glida runt i en rullstol var perfekt haha.
Först gick/åkte vi till såromläggningen. Jag fick då se mina ärr, och det kom verkligen som en chock. Det var utan tvekan det vidrigaste jag sett i hela mitt liv. Jag kan verkligen inte beskriva hur det ser ut, men ja typ blått, rött, trådar, kött, och ja allt möjligt skit. tydligt. vi snackar inte om någon nyans av blått, utan det var tok blått! och i en skarp kant också. så man såg allting så tydligt! nej fy fan.. jag mådde så illa, så jag behövde spy. blev även helt yr så jag var nära på att svimma. Nu låter det som att jag är värsta mesen haha, men jag klarar av att se när dom är inne i knät och sånt. det är coolt. det här var äckligt. Men sjuksköterskan sa att " det såg jätte fint ut".
Så jag antar att det var bra. inte för att jag förstår vad som var fint med det hela, men ja skit samma..
                  Sen när det var klart så gick vi vidare till sjukgymnastiken. Maria tog död på mig. alltså verkligen döööd. hon bad mig att göra så omöjliga saker,så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Ännu en gång behövde jag spy och var nu riktigt nära på att svimma. Sakerna hon bad mig göra, ex. tåhävningar, böja benet 90 grader, gå osv. Gjorde så sjukt ont, så det var därför jag mådde som jag mådde.
När vi var klara var jag ganska förbannad haha. och fatta att jag ska göra dom där övningarna tre gånger per dag! jag hoppas verkligen att det blir bättre... Iallafall så gick mamma och jag och åt lunch innan vi åkte hem.

status:

Som jag skrev ovan. grovt illamående, och yrhet. Men även stor svullnad. jag är sämst på att isa. måste ändra på det.

Så ser det ut nu när jag bytt, och det är det ända som jag har under stödstrumpan. riktigt skönt faktiskt att det är så lite. Och det ska sitta på i två veckor till nu. Det ända som är , är att tejpen stramar åt.

tjatja!
Idag är det en bra dag. jag är sååå lycklig haha! jag var ute idag! tog en promenad på östermalm ( med kryckorna, ofc. ) i den skinande solen. galet nice! längst vattnet också..var på arbetsinterljuv där, så det var därför det blev östermalm av alla stället.. Min underbara faster ställde upp med att köra dit mig, och hem. Mellanlandade hos henne på gärdet också, och åt middag. supermysigt! Så ja, nu känner jag mig lite mer levande..

Status:

Svullet är ordet. galet svullet! ömmar också rejält, kan bero på att det var första gången som jag ansträngde mig idag. jag var ändå ute på promenad och det har inte ens gått en vecka. Men tar mina tabletter i vanlig ordning, och isar så ofta jag kan och kommer ihåg.
Jag mådde extremt dåligt inatt. Hade så ont så att jag mådde illa, det var en hemsk känsla. Illamåendet satt liksom i halsen , och typ innanför revbenen? jätte skumt.



kolla svullnaden imorse!! helt sjukt.



vad gillar ni håret? ungefär så ser det ut efter att ha varit sängliggandes i sex nätter.

strandvägen..

mitt feta knä. ( det var inte lätt att få på sig ett par jeans vill jag lova. tog dom största jag hade)

lycklig.

Idag är det en riktig skit dag. så istället för att skriva ner all ilska här, så tänker jag vara tyst.

Status:  benhelvetet värker. jag är hungrig. jag mår illa. jag tar tabletter som inte funkar. jag är stressad inför skolan och allt som börjar nu imorgon. jag är svullen kring knät, och ska försöka att duscha idag. Benet måste man plasta in medans  man duschar, det är jätte viktigt!

hello!
ännu en dag som tillbringats i sängen.. Fast jag har dock varit ute en stund i solen. Mamma satte mig ute i hamocken men massa filtar kring benen, då jag inte kan ha på mig några byxor. Eller jag kan väl egentligen, men det gör så sjukt ont att ta av och på. Sedan måste benet vara fritt från tyg när man ska isa. Vilket ska ske ca en gång i timmen.  Det var skönt att få andas in lite luft för en gångs skull! Det var faktiskt riktigt skönt att bara sitta där, jag orkar ju inte göra så mycket riktigt än. Men jag hade lite skvallertidningar som sällskap.
Runt ett kom Kevin och hälsade på. Skönt att ha en nära vän här, känns både tryggt och bra på något sätt.

Annars så har jag inte gjort något speciellt, dagarna går som sagt i samma sega mönster. Malena är påväg hit nu iallafall, och hon sover över inatt. Så sällskap har jag gott om, härligt! jag skulle nog gå under annars.

Status:

Är som sagt väldigt yr, så har redan glömt bort hur natten var. Men antar att den var helt okej, när jag väl har somnat så brukar de funka ganska bra iallafall. Benet känns väldigt svullet men dock inte så ömt som igår. Jag har ätit smärtstillande ( morfin och alvedon) regelbundet idag , och isat såklart, så smärtan är under kontroll. Vilket är otroligt skönt. Mitt humör är även stabilare idag, och det är ju alltid postitivt haha. Även de psykiska tar stryk av att kroppen inte fungerar som den ska fysiskt.



jag innan match för ca tre veckor sen, körde som målvakt.  överlycklig över att få vistas ute på planen igen.

Hej på er!
gud vad segt det är att må såhär. Dagarna ser exakt likadana ut, det ända jag gör är att äta tabletter, ha ont, ligga ner, sova, träffa lite gulligt folk som har tvingat sig hit. Jag har verkligen ingen kraft till någoning! det här kallar jag inte livskvalté.. Men visst kommer det en dag då även jag kan ha kul igen, gå om inte annat. Jag får försöka att se det så istället, annars kommer jag aldrig att stå ut.

Simon och victor var här idag och hälsade på. kul att se dom! Tror att farmor kommer hit ikväll också. mamma ska iväg och kolla på en hund.

Status:

Natten har varit hemsk. Så jag antar att det är därför jag  är riktigt seg idag. Jag mådde jätte illa under natten och benet värkte något så frukansvärt. helt obeskrivligt. Hela dagen har jag isat, ätit tabletter och vilat en hel del. Har för tillfället inte överdrivet mycket värk iallafall, så det känns okej. Men är dock väldigt snurrig och utmattad.

jag vill verkligen ha tillbaka min energi..

Sitter och kollar på innebandy, dalen-helsingborg. Känns skönt att se någonting som gör mig glad. Och  det är även en påminnelse om att jag går ingenom den här skiten för att det är värt. Jag vill spela. och framförallt,

jag ska spela. sen.

Ja, första dagen efter operationen. känns sådär faktiskt, jag har väldigt ont och äter både morfin och alvedon. Jag tycker att man egentligen borde ha betydligt mindre ont än vad jag har nu, men vad vet jag ? jag har aldrig ätit morfin förut, eller opererat mig.
Det värker mest på baksida lår där dom tog senorna, och sedan i snitten. Det känns verkligen att någon har varit där och pillat om man säger så.
Natten gick bättre än förväntat. När jag väl somnat så sov jag som en gud! Men ringde dock mamma mitt i natten så hon fick komma ner. Det kändes som att jag blödde från snitten, och benet darrade på insidan. Otroligt svårt att beskriva känslan, men det var inte så bekvämt iallafall så att man kunde slappna av och somna.. Vi isade och jag tog två alvedon igen, och sen efter en stund lyckades jag somna.
Ja, vad kan jag mer säga. Tiden står väl ganska still just nu. Men som tur var har jag haft sällskap hela dagen! (ja är tacksam för det) .. Madeleine kom imorse och åt frukost med mig, och sen när hon och mamma åkte iväg för att hyra film så plockade dom även upp Joacim.

STATUS:
Jag är framförallt snurrig, och har sjukt med värk. Jag fått i mig mat, och smoothies är min nya favorit! Så om ni hamnar i min situation, kör på smoothies. de går nämligen alltid ner:)
Mår inte så illa, men är känslig för lukt. Vill därför äta mat med lite smak och lukt. Alltså något lättare då jag inte är sugen på någonting, även fast ja mår tillräckligt bra för att äta.
Har svårt för att böja knät, eller det går inte alls överhuvudtaget. Så det är hyfsat rakt hela tiden. Försöker att byta position ibland så att blodcirkulationen fungerar ungefär som den ska. det är jätte viktigt berättade sjukgymnasten.

bilder från operationen, dvs. igår.


Dom inte så trevliga knästrumporna som jag skulle tvinga på mig igår innan operation. samt sjukhusskjorta.

Här hade sjuksköterskan precis satt i mig dropp, och även någon annan medicin som åkte genom samma rör. vätskan i "plastsprutan" på bilden är antibiotika har jag för mig.



Denna man (min sjuksökterska) fick mig att garva så länge jag var vaken.



Där sover jag så gott. Eller djupt om inte annat.




dukat och klart! nej men haha, även här sov jag men antar att dom var färdiga för att börja.



en av senorna som ska fästas i knät. därav öppningen vid mitt knä som har påbörjats. känns inte så trevligt att se att knvien typ sitter i ? haha.




Lite värden som bla. mäter mitt EKG. Förstår inte riktigt allt, men det ser bra ut!

Det där kallar jag Team work! Dom ser typ ut som blåa smurfar haha? Här fixar dom iallafall med senan.



här var jag väldigt , väldigt nyvaken. och borta.



första gången jag satte mig upp, och ja, det var snurrigt.



och när ja äntligen lyckades komma upp och sätta mig i rullstolen så åkte vi mot toan. Jag var som sagt väldigt snurrig och sliten. Och när vi kört in på toan så drar sjuksökterskan ( som jag verkligen ogillade) ner mina trosor och verkligen sätter mig ner på toan. Jag blev lite smått iriterad och sen drog hon bara ut ! och kom inte tillbaka. Jag fattade ju som sagt ingenting då ja va ganska borta, så jag trodde inte att hon skulle komma tillbaka. ( som nu var meningen, men jag var som sagt omedveten om det) . Så jag krigar mig upp i rullstolen med hjälp av kryckorna, och försöker på nått sätt nå fram till handfatet för att tvätta händerna. kommer inte ihåg hur ja lyckades haha. Och sen så knuffade ja ut mig själv i rullstolen och ut mot recceptionen där hon stog. Hon såg väldigt chokad ut då hon inte trodde att jag var klar är. Ganska typiskt mig att vilja göra allt själv faktiskt! haha. Sen var jag påväg hem trodde jag. Jag glömde bort att ja fortfrande hade en nål i armen, lite elektroner på brösten osv. Så det återstod ungefär två timmar. Vilken besvikelse!

today was the day..
Jag försov mig imorse, klantigt. Så jag fick springa in till duschen, duscha mig igen med svamparna och lösningen som kvällen innan. två gånger. Sen va de gärnet på med lite kläder, och ut i bilen. Sen åkte vi mot Karolinska.
Jag var nog lite för nyvaken och trött för att fatta att det var idag det skulle ske, så påväg dit tänkte jag lite men inte på självaste operationen.
Jag gick till recceptionen, det kändes som vanligt. Sa mitt namn och personnummer, exakt likadant som när jag varit hos Läkarn,sjukgymnasten,akuten osv. inga konstigheter utan det kändes verkligen inte annorlunda på något sätt. trots att det var en enorm skillnad på besök.
jag fick en enkät som jag skulle fylla i, det var frågor om sjukdommar och liknande. Precis när jag hade hunnit kryssa i den så kom min sjuksköterska och hämta mig. Sen vare dax att gå in.
Första stoppet gjordes vid massa skåp, där jag skulle hänga av mig alla kläder. Jag fick en klassisk sjukhussjkorta, väldigt ful. Och det ända ja fick ha på mig var mina "kalsonger" , som min sjuksköterska sa. han var väl inte den bästa på svenska kanske, men jag förstod iallafall vad han menade . and thats the point. Jag fick även några extremt äckliga knästrumpor.
Andra stoppet gjordes med honom några dörrar innan operationssalarna. Jag fick lägga mig i en säng ( väldigt sköna faktiskt haha) . Och efter att ha stält lite frågor om min hälsa, så gav han mig ett glas med massa olika tabletter. har inte en aning om hur många, men tio kanske? något sånt. jag svalde dom och sen var det dags för att ge mig dropp. Jag har skräck för spruter och liknande, och nu skulle nålen in i muskeln. Så jag var faktiskt lite nervös, men det var den ända gången. Det gick såklart skit bra, och genom röret fick jag inte bara dropp, utan även andra sorters smärtlindring också. Smidigt ! Jag fick även några elektroner som dom fäste runt brösten.
När jag låg där på sängen så var jag på riktigt bra humör, skämtade lite med sjuksköterskan och försökte gissa mig till vad han svara tillbaka. Sen kom narkosläkaren, en vanlig läkare och kiriurgen. Skakade hand och hälsade i stort sett.
Ganska tätt inpå så började dom rulla in mig in till operationssalen. jag var fortfarande väldigt lugn. Jag fick lägga mig på en operationsbänk istället, något som inte alls va så skönt. det blev en liten besvikelse faktiskt för jag hade förväntat mig att få ligga kvar i den sköna sängen..
Sen var det inte många saker kvar som skulle göras när jag va vaken. Jag låg ner och kollade upp i taket, och plötsligt snurrade allting. så jag frågade narkosläkaren om han redan hade gett mig narkos, eftersom att jag innan mått så bra. Han förklarade då att jag skulle få andas in narkosen nu, och att det var alla smärtlindring som gjorde mig snurrig. Kiriurgen satte på bakteriedödande sprit på mitt knä, i form av isklumpar.
Och efter det så somnade jag in.

Hela operationen tog ca sju timmar, så det var effektivt. Att vakna var sådär. Jag blev först väldigt rädd efter en konstig dröm som jag haft. och det tog ett tag innan jag fattade vart jag var. Men när då knät började värka så kom jag på, och dom hade satt på mig en knästrumpa med öppen tå. Och gud vad jag frös om tårna! det var det första som slog mig, " fan vad kallt det är om tårna " haha.

När läkaren såg att jag började vakna så gick han och ringde mamma som skulle hämta mig. Jag fick gå på toan, eller åka snarare sagt . i rullstol.. sen fick jag lägga mig ett tag. mamma kom efter en stund och jag lyckades dricka och äta en smörgås. Sen tog dom ut lite nålar, gav information osv.

STATUS:
ingen form av illamående när jag vaknade, hade mest bara smärta. Mådde ganska bra helt enkelt. Det var dock i bilen på väg hem som det brast. Jag började må illa, bli yr då narkosen inte var helt ute, och fick väääldigt ont. Har inte ont i självaste knät . utan det är värre på baksida lår, där dom plockade ut två senor som dom skulle använda.

Har precis tagit bort allt nagellack, både på händer och fötter. Mamma berättade precis att allt måste bort, man ska vara helt clean alltså. Jag har bytt lakan också, det måste man efter att man tvättat sig med Descutan. Och jag känner verkligen hur ren man blev av den där ! haha nu låter det som om jag inte brukar vara ren, men alltså vanlig tvål är inte bakteriedödande på samma sätt. Det luktar sjukhus om mig. åh. jag som hatar sjukhus .

well, nu hoppas jag på en god natts sömn. hinner bara sova i några få timmar! ska upp och tvätta mig igen. x 4. ! på morgonen. ganska otaggad på det faktiskt, kommer somna stående i duschen ! promise.



inte nog med att jag hatar stället. måste det verkligen se ut som ett fängelse också?!

yes, hej på er! den här bloggen kommer att handla om min korsbandsoperation och alla miljontals saker kring den. Jag skadade mig på en innebandymatch för ca fem månader sen ?(har inte den exakta tiden i huvudet). Så kan vara mer eller mindre, men fem månader på ett ungefär iallafall.
Och den tiden har inte varit som att sväva på rosa moln precis. Utan när jag ser över det hela så har det varit riktigt tufft. jobbigt. irriterande. och ja, väldigt onödig kan man ju tycka då man inte förstår,
varför just man själv har oturen till att hamna i en sådan påfrestande situation. Varför jag av alla människor?! 
Men det är då tanken slår mig att det faktiskt inte är bara jag. och just därför skapar jag den här bloggen, om ni där ute någon gång skulle råka hamna i min situation. Det kan då vara skönt att se att man inte är ensam, vad som kommer att hända när det gäller operation och liknande, och att man klarar sig genom allting hur påfrestande det än är på livet. fysikskt såklart, men det värsta av allt, pysiskt. 
Om man vill, så finns det en väg ut ur helvetet. för ett helvete, det är precis vad det är. Och hur det går för mig i min väg ut, får ni läsa om här.

Love,