Imorgon smäller det.

Har fått frågan om "hur det känns inför operationen" , rent psykiskt då alltså. Och det är en så jäkla svår fråga! blir bara helt stum. Jag hatar denna äckliga jävla situation. Hatar att ligga hemma. Hatar att missa saker i skolan. Hatar att inte kunna träna. Hatar att inte kunna få göra allt kul som alla andra kan. Hatar att ha ont. Hatar att bara ligga i sängen.
Så ja, det känns frustrerande. Men ändå helt okej! jag är inte ledsen, utan den perioden är förbi då jag levt med detta  drygt ett och ett halvt år. jag är inte längre den tjejen som googlar ordet "korsbandsoperation", samtidigt som nerverna kvider i samband med att sökresultaten kommer upp.
Jag vet nu vad som väntar mig, vilket är på gott och ont. Ångesten är större, men rädslan är mindre. Därför är situationen helt okej, det är ingenting nytt. Det är kontrollerbart.
Det är varken bra eller dåligt, det måste göras. och jag är okej med det.
Nu ska jag duscha in mig i descutan. Sist kändes det som att ha duschat i aceton, rätt obehagligt med andra ord. Hur det känns idag återstår att se.
God natt,
Kram Melina.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0