Äntligen!
Vi har nu äntligen lyckats med att få tag på dom, och även en besökstid. Så på tisdag morgon smäller det. Jag kommer att få reda på mina svar från magnetröntgen. Jag är nervös, känner mig som ett oroligt litet barn. Känns som att mitt liv är i någon annans händer, jag kan liksom inte påverka svaren någonting själv. Och den känslan är jobbig.
Jag vill bara kunna må bra igen, och kunna göra saker precis som alla andra.
Fick en fråga om varför jag gjorde en operation . Svaret är då att jag ville kunna spela innebandy igen.
Violet skönt att höra att det gått så bra för dig, och skönt med någon som verkligen förstår hur man känner. Jag tror däremot inte att vi gjorde exakt samma operation, kollade nämligen på dina ärr också. Du har troligtvis slitit av ditt främre korsband, men inte hela. Därför har allting gått mycket fortare för dig också!
Kommentarer
Trackback
