första maj
Hello!
(fick önskemål från min vanliga blogg om att uppdatera här, och absolut! självfallet kan jag göra det. förlåt för att jag har varit sjukt dålig på att uppdatera. )
Nu till knät då! Det har gått drygt tre månader nu sedan självste operationsdagen, och ja tiden går otroligt fort. Jag började med att stödja mig utan kryckor, dvs. ta mig omkring i hemmet utan kryckor. efter en månad. Sedan blev jag starkare och starkare succesivt, och efter två månader var kryckorna borta! en himla befrielse, som att återfödas på nytt. i ett nytt liv! ett underbart liv med frihet! ja nu kanske det låter som att jag överdriver, men helt seriöst, man blir fånge i sitt egna liv på dom där jävla kryckorna. iallafall den första tiden. - du kan inte bre en macka, ta bussen någonstans, bära din väska och liknande, knappt duscha eller gå på toa själv liksom. och det är allt annat än frihet.
Status:
Äter inga smärtstillande tabletter eller liknande, men kan dock känna smärta vid överansträgning. Blir fort trött i benet av att göra saker som att promenera längre sträckor och idrotta, men även shoppa. En himla process för benet att testa kläder, samt gå mellan alla affärer. Det blir mycket fram och tillbaka, samt av och på. Och självklart går det och jag handlar hela tiden! Men jag får ta en hel del konsekvenser och smärta.
Jag började förra veckan med att gymma, vilket känns underbart! Jag måste främst träna upp baksida lår då det var där dom plockade senan. Så knät är fortfarande väldigt svagt och instabilt. allt tar lång tid.
Jag har regelbundet kontakt med sjukhuset, och främst då sjukgymnastiken. Sköter den inte så bra tyvärr.
Ärret har blivit väldigt fint, vilket är jätte skönt! Läkte väldigt fort faktiskt. Kan tog känna ilningar kring ärren, samt en känsla av vibration. Det känns som att hela vaden är bortdomnad , men det löser sig med tiden!
Hoppas verkligen att ni som hamnar i min situation får lite insperation om vad det handlar om nu, både innan och efter. Och att hoppet om att bli bra igen alltid finns kvar. det är jätte viktigt, annars lyckas man aldrig. ha mål! och framförallt, uppnå dom.
jag har ingen kamerasladd här, men ska försöka att slänga upp en bild på ärren sen.
(fick önskemål från min vanliga blogg om att uppdatera här, och absolut! självfallet kan jag göra det. förlåt för att jag har varit sjukt dålig på att uppdatera. )
Nu till knät då! Det har gått drygt tre månader nu sedan självste operationsdagen, och ja tiden går otroligt fort. Jag började med att stödja mig utan kryckor, dvs. ta mig omkring i hemmet utan kryckor. efter en månad. Sedan blev jag starkare och starkare succesivt, och efter två månader var kryckorna borta! en himla befrielse, som att återfödas på nytt. i ett nytt liv! ett underbart liv med frihet! ja nu kanske det låter som att jag överdriver, men helt seriöst, man blir fånge i sitt egna liv på dom där jävla kryckorna. iallafall den första tiden. - du kan inte bre en macka, ta bussen någonstans, bära din väska och liknande, knappt duscha eller gå på toa själv liksom. och det är allt annat än frihet.
Status:
Äter inga smärtstillande tabletter eller liknande, men kan dock känna smärta vid överansträgning. Blir fort trött i benet av att göra saker som att promenera längre sträckor och idrotta, men även shoppa. En himla process för benet att testa kläder, samt gå mellan alla affärer. Det blir mycket fram och tillbaka, samt av och på. Och självklart går det och jag handlar hela tiden! Men jag får ta en hel del konsekvenser och smärta.
Jag började förra veckan med att gymma, vilket känns underbart! Jag måste främst träna upp baksida lår då det var där dom plockade senan. Så knät är fortfarande väldigt svagt och instabilt. allt tar lång tid.
Jag har regelbundet kontakt med sjukhuset, och främst då sjukgymnastiken. Sköter den inte så bra tyvärr.
Ärret har blivit väldigt fint, vilket är jätte skönt! Läkte väldigt fort faktiskt. Kan tog känna ilningar kring ärren, samt en känsla av vibration. Det känns som att hela vaden är bortdomnad , men det löser sig med tiden!
Hoppas verkligen att ni som hamnar i min situation får lite insperation om vad det handlar om nu, både innan och efter. Och att hoppet om att bli bra igen alltid finns kvar. det är jätte viktigt, annars lyckas man aldrig. ha mål! och framförallt, uppnå dom.
jag har ingen kamerasladd här, men ska försöka att slänga upp en bild på ärren sen.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Kul att du uppdaterade här igen:) Fortsätt gärna med det. Tycker det är intressant att läsa.
Trackback
