korsbandsoperation

today was the day..
Jag försov mig imorse, klantigt. Så jag fick springa in till duschen, duscha mig igen med svamparna och lösningen som kvällen innan. två gånger. Sen va de gärnet på med lite kläder, och ut i bilen. Sen åkte vi mot Karolinska.
Jag var nog lite för nyvaken och trött för att fatta att det var idag det skulle ske, så påväg dit tänkte jag lite men inte på självaste operationen.
Jag gick till recceptionen, det kändes som vanligt. Sa mitt namn och personnummer, exakt likadant som när jag varit hos Läkarn,sjukgymnasten,akuten osv. inga konstigheter utan det kändes verkligen inte annorlunda på något sätt. trots att det var en enorm skillnad på besök.
jag fick en enkät som jag skulle fylla i, det var frågor om sjukdommar och liknande. Precis när jag hade hunnit kryssa i den så kom min sjuksköterska och hämta mig. Sen vare dax att gå in.
Första stoppet gjordes vid massa skåp, där jag skulle hänga av mig alla kläder. Jag fick en klassisk sjukhussjkorta, väldigt ful. Och det ända ja fick ha på mig var mina "kalsonger" , som min sjuksköterska sa. han var väl inte den bästa på svenska kanske, men jag förstod iallafall vad han menade . and thats the point. Jag fick även några extremt äckliga knästrumpor.
Andra stoppet gjordes med honom några dörrar innan operationssalarna. Jag fick lägga mig i en säng ( väldigt sköna faktiskt haha) . Och efter att ha stält lite frågor om min hälsa, så gav han mig ett glas med massa olika tabletter. har inte en aning om hur många, men tio kanske? något sånt. jag svalde dom och sen var det dags för att ge mig dropp. Jag har skräck för spruter och liknande, och nu skulle nålen in i muskeln. Så jag var faktiskt lite nervös, men det var den ända gången. Det gick såklart skit bra, och genom röret fick jag inte bara dropp, utan även andra sorters smärtlindring också. Smidigt ! Jag fick även några elektroner som dom fäste runt brösten.
När jag låg där på sängen så var jag på riktigt bra humör, skämtade lite med sjuksköterskan och försökte gissa mig till vad han svara tillbaka. Sen kom narkosläkaren, en vanlig läkare och kiriurgen. Skakade hand och hälsade i stort sett.
Ganska tätt inpå så började dom rulla in mig in till operationssalen. jag var fortfarande väldigt lugn. Jag fick lägga mig på en operationsbänk istället, något som inte alls va så skönt. det blev en liten besvikelse faktiskt för jag hade förväntat mig att få ligga kvar i den sköna sängen..
Sen var det inte många saker kvar som skulle göras när jag va vaken. Jag låg ner och kollade upp i taket, och plötsligt snurrade allting. så jag frågade narkosläkaren om han redan hade gett mig narkos, eftersom att jag innan mått så bra. Han förklarade då att jag skulle få andas in narkosen nu, och att det var alla smärtlindring som gjorde mig snurrig. Kiriurgen satte på bakteriedödande sprit på mitt knä, i form av isklumpar.
Och efter det så somnade jag in.

Hela operationen tog ca sju timmar, så det var effektivt. Att vakna var sådär. Jag blev först väldigt rädd efter en konstig dröm som jag haft. och det tog ett tag innan jag fattade vart jag var. Men när då knät började värka så kom jag på, och dom hade satt på mig en knästrumpa med öppen tå. Och gud vad jag frös om tårna! det var det första som slog mig, " fan vad kallt det är om tårna " haha.

När läkaren såg att jag började vakna så gick han och ringde mamma som skulle hämta mig. Jag fick gå på toan, eller åka snarare sagt . i rullstol.. sen fick jag lägga mig ett tag. mamma kom efter en stund och jag lyckades dricka och äta en smörgås. Sen tog dom ut lite nålar, gav information osv.

STATUS:
ingen form av illamående när jag vaknade, hade mest bara smärta. Mådde ganska bra helt enkelt. Det var dock i bilen på väg hem som det brast. Jag började må illa, bli yr då narkosen inte var helt ute, och fick väääldigt ont. Har inte ont i självaste knät . utan det är värre på baksida lår, där dom plockade ut två senor som dom skulle använda.