korsbandsoperation

Ja, första dagen efter operationen. känns sådär faktiskt, jag har väldigt ont och äter både morfin och alvedon. Jag tycker att man egentligen borde ha betydligt mindre ont än vad jag har nu, men vad vet jag ? jag har aldrig ätit morfin förut, eller opererat mig.
Det värker mest på baksida lår där dom tog senorna, och sedan i snitten. Det känns verkligen att någon har varit där och pillat om man säger så.
Natten gick bättre än förväntat. När jag väl somnat så sov jag som en gud! Men ringde dock mamma mitt i natten så hon fick komma ner. Det kändes som att jag blödde från snitten, och benet darrade på insidan. Otroligt svårt att beskriva känslan, men det var inte så bekvämt iallafall så att man kunde slappna av och somna.. Vi isade och jag tog två alvedon igen, och sen efter en stund lyckades jag somna.
Ja, vad kan jag mer säga. Tiden står väl ganska still just nu. Men som tur var har jag haft sällskap hela dagen! (ja är tacksam för det) .. Madeleine kom imorse och åt frukost med mig, och sen när hon och mamma åkte iväg för att hyra film så plockade dom även upp Joacim.

STATUS:
Jag är framförallt snurrig, och har sjukt med värk. Jag fått i mig mat, och smoothies är min nya favorit! Så om ni hamnar i min situation, kör på smoothies. de går nämligen alltid ner:)
Mår inte så illa, men är känslig för lukt. Vill därför äta mat med lite smak och lukt. Alltså något lättare då jag inte är sugen på någonting, även fast ja mår tillräckligt bra för att äta.
Har svårt för att böja knät, eller det går inte alls överhuvudtaget. Så det är hyfsat rakt hela tiden. Försöker att byta position ibland så att blodcirkulationen fungerar ungefär som den ska. det är jätte viktigt berättade sjukgymnasten.

bilder från operationen, dvs. igår.


Dom inte så trevliga knästrumporna som jag skulle tvinga på mig igår innan operation. samt sjukhusskjorta.

Här hade sjuksköterskan precis satt i mig dropp, och även någon annan medicin som åkte genom samma rör. vätskan i "plastsprutan" på bilden är antibiotika har jag för mig.



Denna man (min sjuksökterska) fick mig att garva så länge jag var vaken.



Där sover jag så gott. Eller djupt om inte annat.




dukat och klart! nej men haha, även här sov jag men antar att dom var färdiga för att börja.



en av senorna som ska fästas i knät. därav öppningen vid mitt knä som har påbörjats. känns inte så trevligt att se att knvien typ sitter i ? haha.




Lite värden som bla. mäter mitt EKG. Förstår inte riktigt allt, men det ser bra ut!

Det där kallar jag Team work! Dom ser typ ut som blåa smurfar haha? Här fixar dom iallafall med senan.



här var jag väldigt , väldigt nyvaken. och borta.



första gången jag satte mig upp, och ja, det var snurrigt.



och när ja äntligen lyckades komma upp och sätta mig i rullstolen så åkte vi mot toan. Jag var som sagt väldigt snurrig och sliten. Och när vi kört in på toan så drar sjuksökterskan ( som jag verkligen ogillade) ner mina trosor och verkligen sätter mig ner på toan. Jag blev lite smått iriterad och sen drog hon bara ut ! och kom inte tillbaka. Jag fattade ju som sagt ingenting då ja va ganska borta, så jag trodde inte att hon skulle komma tillbaka. ( som nu var meningen, men jag var som sagt omedveten om det) . Så jag krigar mig upp i rullstolen med hjälp av kryckorna, och försöker på nått sätt nå fram till handfatet för att tvätta händerna. kommer inte ihåg hur ja lyckades haha. Och sen så knuffade ja ut mig själv i rullstolen och ut mot recceptionen där hon stog. Hon såg väldigt chokad ut då hon inte trodde att jag var klar är. Ganska typiskt mig att vilja göra allt själv faktiskt! haha. Sen var jag påväg hem trodde jag. Jag glömde bort att ja fortfrande hade en nål i armen, lite elektroner på brösten osv. Så det återstod ungefär två timmar. Vilken besvikelse!